Demokratins livskraft är beroende av politiskt deltagande medborgare. Det säger nästan sig självt. Demokrati betyder folkstyre. En grupp individer (folket) som ska styra sig själv måste bestå av individer som styr, och för att styra måste de delta i den aktivitet som är styre. Ett folk som inte bryr sig om styret, som överlåter det till någon annan eller annat, kan inte vara demokratiskt. Det är ett fåtalstyre (oligarki), expertstyre (teknokrati), eller något annat som bäst beskriver just det styre som vi undersöker.
I en demokrati är politik en offentlig angelägenhet. Lagen gäller lika för alla. Och dess legitimitet kan härledas bakåt till (1) de skäl som individerna har för att acceptera lagen som gemensam reglering av liv (politiskt innehåll eller substans), eller (2) beslut som fattats enligt principer och procedurer som karaktäriserar demokrati som ideal (politisk process). Om dessa kriterier ska kunna uppfyllas måste lag stiftas som ett kollektivt och ständigt pågående projekt. Detta projekt måste vara tillgängligt för de individer som folket utgörs av. Om ett och samma projekt ska vara tillgängligt för ett helt folk kan det inte (enbart) bedrivas på ett obestämt antal privata arenor. Det måste bedrivas i offentligheten. Individer som deltar i demokrati måste således leva ett liv som är offentligt, åtminstone vad gäller politisk aktivitet. En livskraftig demokrati utövas av individer som är aktiva i det offentliga politiska projektet.
Det offentliga livet är en samlingsbeteckning för alla de aktiviteter som individer deltar i för att förverkliga demokratin. Deltagande i allmänna val är en sådan aktivitet. Deltagande i beslutsfattande politiska församlingar är en annan. Deltagande i, och lyssnande till, politiskt samtal och debatt i tidningar, radio och TV är en tredje. Olika former av kunskapsinhämtning i frågor av allmänt intresse är en fjärde. Och så vidare. Det offentliga livet, så som jag använder uttrycket, är alltså någonting annat än ”ett liv i offentligheten”. Alla befinner vi oss någon gång i vad som brukar kallas offentliga rum – platser där vi utsätter oss för allmän beskådan. Torg, kaféer och butikslokaler är förmodligen exempel som många kan relatera till. Där kan vi ägna oss åt vad vi lite förenklat skulle kunna kalla privata angelägenheter, även om utomstående kan betrakta oss under tiden. Det allra mest extrema exemplet är kanske kändisen, som genom sitt kändisskap hålles för att vara en offentlig person även om merparten av det liv omgivningen tar del av egentligen inte angår omgivningen alls. Detta är inte ett offentligt liv, utan ett i allt väsentligt privat liv som många andra har privat intresse av att bevittna. Det är inte offentligt liv i politiskt bemärkelse.
Det offentliga livet är ett begrepp som befinner sig inom både politiken och etiken. Det är politiskt eftersom dess konkreta innehåll måste hämtas från teorier om hur och varför demokratiska politiska system kan och bör fungera. Och det är etiskt eftersom det har ett moraliskt laddat innehåll, som ger vägledning åt individer om hur de bör agera i den politiska sfären. Att dessa teoribildningar tvingas existera sida vid sida är varken problematiskt eller särskilt förvånande – i själva verket är de (som vi redan konstaterat) tätt sammanflätade med varandra.
De inlägg som kommer publiceras här på bloggen framöver kommer dels handla om hur det offentliga livet kan och bör levas, dels kommer de handla om hur gemensamma angelägenheter faktiskt hanteras. Den första kategorin utgörs av inlägg om vad demokrati är, hur demokrati bör fungera och individernas roll däri. Den andra kommer utgöras av kommentarer till dagsaktuella politiska händelser och skeenden, där insikter från den första kategorin tillämpas. Med dessa två röda trådar sammanflätade hoppas jag kunna utforska hur vi kan skapa världen tillsammans med andra, för både vår egen och andras skull. Förhoppningsvis blir vi lite klokare på kuppen!
Axel Christoffersson
Lämna ett svar